Så dagar kan skifta ibland, ibland är det mycket, ibland är det lugnt...fast det har jag nästan hur det känns ´, när det är lugnt alltså. För varje dag slängs och flängs jag emellan allt möjligt, är det inte skola till fyra fem så är det jobb till tio, eller kanske träning....att slänga sig ut på löprundor dirre efter skolan är ett ganska bra exempel på min livssituation just nu. Hur jag ska ändra den vet jag inte, det jag vet är att det är som det är. Kanske är den enda lösningen att göra det bästa av situationen och acceptera att man får tacka nej till en del festligheter och annat skoj, som man gärna tackar ja till. För hur bra är det att vara uppbokad exakt varenda dygn och knappt kunna somna för att ens tankar redan då är inne på nästkommande dygn och vad man ska göra exakt varanda minut.
    Så fungerar jag nämligen, när det är stressigt försöker jag kontrollera mig genom noggrann planering, jag tänker att det underlättar min stress, men jag vette tusan. Vad gör man liksom, visst man vill ha pengar, visst man vill träna, visst man vill må bra, visst man vill hinna vara en spontan 17/19-åring, visst man vill hinna träffa kompisar/shoppa/fika.....man vill ju göra ALLT! Men veckan blir inte längre fr de, och de tackar jag väl gudarna för ibland, då jag längtar till våren som jag vet inte vad.......kanske ska ta upp det här med väglaget också när jag ändå maler på.
När man svishar in från en cykeltur kan jag vara på ett litet lätt grinigt humör, ni vet sådär oseriöst, inte SUR men aaa lite småsur. Och om någon frågar mig då " Hur är det?" Då borde ju jag självklart svara, jo de är bra, solen skiner och jag har avklarat två prov denna vecka + en stor uppsats, sen har ajg fått tillbaka två saker som det är gått bra på. Men det blir lätt att man liksom bakar in vägen i sitt lilla svar...tex " Jo det är bra, så himla jobbigt väglag bara med en massa slaks som gör att ajg halkar riunt och håller på att slå ihjäl mig varje gång jag ska cykla". men personen i fråfa undrade ju inte hur vägen utanför friskis var. Men man blir ju påverkad, eftersom jag blir extremt rädd varje gång jag sladdar!
Livet är inte lätt.

Nu lyssnar jag på John Mayer, Eva Cassidy med flera...chattar med Maria, har precis käkat lite vindrovor och så har jag tända ljus. Lite senare ska jag sätta på ett kopp Roobius-té med smak av havtorn/Jordgubb. Mumsigt värre. Sen kommer jag nog slokna tidigt ikväll, och hela min helg har jag tagit ledigt. Jag ska göra det jag vill, jag ska vila, må bra och vara spontan. Inte planera!! Har bara en liten puttesak att göra imorgon.
- Klippa luggen 12.45, men de ska jag väl klara av :) Sen vill jag åka till Gränby!


Tider då man kunde leva, stå på händer, springa ut i vattnet, steka, äta nekteriner stora som fotbollar, snacka med vänner, läsa sönder böcker, gå ut på tavernor......och njuta av varje liten sekund!



Ja, upp och ner är vad mitt liv är, ena stunden glad, andra dödstrött. men jag lever, och jag sitter inte på mina små rumpknölar och rullar tummarna. Nej för fy så hemskt de skulle vara. Lev hellre för mycket än för lite.