Ticktack. Borde man kanke börja leva...låta sina vingar vecklas ut och flyga en tur. Precis som Karlson på taket, ta sig en liten tur bland stjärnorna. Ikväll känns de lite så.

Nu är det Lov, mitt sista höstlov, en skräkblandad förtjusning över det. jag vet att jag kommer få panik nångång efter studenten. Lost kommer ordet va, inga rutiner, ingen som förväntar sig något. Men äsch...de blir väl bra de med, som allt annat också. Nu är de lov, nu är de frid i kroppen en vecka, nu kan stresshormonet vila några dar.


De va då, nu e nu. Synd att Nu inte kan va då.